Viva la vida en Valencia

Idag ar en sorglig dag, for idag har min kara Florence lamnat mig. Hon ar min kampe som och har funnits for varandra i vart och torrt. Min scweisiska kvinna! Det ar alltid hon och jag som jobbat ihop, vi som inte forstatt och sedan trillar poletten ner samtidigt. Vi som alltid har flest fel och som alla skrattar at. Men som var larare sa, "det ar br att ni gor fel annars har ni inget har och gora! och ni lar er av era misstag., sant som det ar sagt.  Ikvall var vi pa Gazpachokvall tillsammans i skolan, vi skulle lara oss hur man gor Gazpacho! Det var hur gott som helst! Fick med mig ett recept som jag skall prova hemma sen. Forra veckan var vi pa BBQ-kvall och det var ocksa himla trevligt, dessvarre blev kyckling aldrig helt genomgrillad, sa Florence at endast en krov och massa chips istallet, det var ocksa himla trevligt!

 

Har forovrigt varit tva andra laga-mat-paterassen-kvallar i skolan ocksa, da har vi Paella och Tortilla, och ah sa gott det var!!! Sarskilt Tortilla, skall forsoka gora det hemma sen, men det ar knepigt att fa till det ratta knycket med den. Sa kommer bergis att misslyckas, men som sagt annars lat man sig inte.

 

Ikvall skall jag och Linda ut och ata pa en italiensk resturang och sedan skall vi mota upp ett par vanner fran Alicante for lite drinkar. Mums! Blev valdigt mycket matprat nu kande jag...

 

Jag har bara 1,5 vecka kvar har nu och jag borjar kanna mig redo for att aka hem. Skall bli skont att slippa mina roomies som har forklarat krig med varandra och jag hamnar alltid i mitten. Sen skall det bli himla roligt att traffa alla min kara igen! Och fa sova i min MJUKA sang! (min har ar stenhard, stenis, hoho). Men oj vad jag kommer sakna livsstilen, Tinto de Verano, staden, stranden, utelivet...

 

Nu maste jag rusa, vi hors! Karlek!