det finns en sida, det finns nanting jag aldrig ser, men jag vill inte veta vad, for darifran syns langtan mer.

Nu har ytterliggare en vecka gatt har i Valencia. Livet rullar pa i sakta mak med mycket strandhang, EM, Tinto de Verano och massa, massa, harligt folk! Daremot har manga fina manniskor redan lamnat paradiset i solen och nasta vecka kommer det att bli annu sorgligare, for da kommer alla att ha akt som jag larde kanna i borjan. Usch, jag ar riktigt dalig pa avsked ni vet, blir alldeles for kanslosam for mitt eget basta. A andra sidan betyder det ju bara att jag har traffat riktigt underbara vanner som gjort ett intryck pa mig och det ar ju valdigt mycket vart det ocksa. Jag har aven lart kanna en svensk tjej, Linda, som kom forra veckan. Hon skall vara har tom veckan efter mig. Det kanns tryggt att ha nagon har hela tiden. A hon ar sa himla gullig och fin! Ar glad over att jag har henne har.

I lordags var det Fiesta de San Juan pa stranden har i Valencia. Vi hade blivit varnade for att det skulle vara mycket ran och stolder, sa vi skulle halla hart i vara grejer. Det tyckte val jag var lite overdrivet, for SA mycket manniskor var det inte. Sen visade det iofs att vi varit pa lite fel sida av stranden for att det skulle vara domycket folk, haha. Fiestan gar iaf ut pa att man sitter vid varsin minibrasa à la Valborg pa stranden och dricker och myser och vid 00.00 skall man springa ut i havet och hoppa over sju vagor och onska sig nagot. Darefter skall man hoppa over minibrasan. Vet inte riktigt vad syftet med det ar, men roligt var det iaf. :-)

Denna veckan har mest bestatt av fotboll och hang, och sa lite pluggande saklart, for jag skrev en examen igar. Men jag pluggade faktiskt sa hemskt mycket till den, men i arlighetens namn sa var det mycket som repetion for min del sen det jag pluggade i Cadiz. Och som ni sakert redan har sett sa klarade jag den! SA JAVLA GOTT!!! Vet ni hur skont det kanns?! Nu far jag avancera upp en niva och ar i den nasthogsta av de som finns pa skolan fortillfallet (finns en till, men det ar inga som ar sa duktiga sa darfor halls den inte just nu). Det kanns grymt! Jag minns puckot i Cadiz som bara satt och sa "no comprendo, no comprendo" (jag fattar inte) HELA tiden! Minns att mina larare var lite bekymrade for mig, haha. Sa detta ar verkligen en egoboost!

I helgen blir det utgang i vanlig ordning, EM-final och strandhang. Kommer att bli alla tiders! Jag saknar er darhemma och jag blir glad varenda gang ni skriver till mig, det varmer och forgyller mina dagar.Karlek!

jag har tittat på dig ikväll och du är finare än du nånsin varit förut

Nu har jag varit i Valencia i 1,5 vecka och än har ingen uppdatering skett här på bloggen. Inte okay. Jag skaffade ju den av en anledning. Orsaken till det är rätt simpel, jag har inte haft tid och det faktum att jag bor i en Internetlös bostad gör ju såklart sitt till också. Minns inte senast jag gjorde det, -99 kanske?

Hursomhaver. Jag har haft fullt upp med att komma till rätta i staden och skolan och levt livet med allt vad det innebär.

Lägenheten där jag bor ligger 35 min promenad från centrum och skolan, skön morgonpromenad! På hemvägen får jag dock alltid vallningar á la klimakteriet, och känner mig som en dränkt katt. Fresch. Jag bor på 14:e våningen, hissen tar en halv evighet att åka, vilket kan vara lite påfrestande för Hets-Mickan;-) Annars är lägenheten ganska skabbig, spansk standard är inte mkt att hänga i julgran. Nada para colgar en el arbol de Navidad, så att säga. Jag delar den med två andra tjejer, en holländska född -93 och en tysk tjej. Ynglingen är supergullig, men vi har inget gemensamt och är väldigt mycket 19 år. Tysken är jämngammal med mig, men hon är typ aldrig hemma. Det skall tilläggas att den sistnämnda inte diskar efter sig noga och lämnar disk, så jag har fått lägga Pedadant-Mikko på hyllan. Vad är det tyskar och disk btw?!? Minns min tyska roomie från Cádiz som heller aldrig diskade efter sig.

Skolan är bra, men väldigt annorlunda från Cádiz, särskilt undervisningen. Det är inga rena grammatik- och konversationslektioner utan de är blandade. Jag har inte kommit fram till vad jag tycker är bäst. Lärarna är väldigt pedagogiska och tålmodiga och svarar lugnt på mina en miljon frågor. Jag vägrar ge mig, jag ska förstå och hör sen! Det finns 7 nivåer och jag är på nivå 4, en del känner jag igen, de frågade om jag ville repetera subjuntivo, vilket kan vara bra. Repetition är kunskapens moder, som min Latin-lärare skulle ha sagt.

På skolan är det runt hundra studenter. Mycket holländare och britter, en del från Österrike, Tyskland och Italien. Det är jag och två svenskar till, vilket är bra för språket. :-) Har hittat ett härligt gäng att hänga med! Det är nästan alltid nåt på gång, mycket fotboll och strandhäng har det blivit såklart. Det är väldigt roligt! I fredags var vi två svenskar som satt och supportade Sverige mot typ 10 britter, det var kul, speciellt när vi förlorade. Inte.

Utelivet här är fantastiskt! Det är nåt helt annat än jag tidigare skådat. Sivans kan slänga sig i väggen! Var ute på ett asgrymt ställe i fredags! Det var två våningar (no shit), men övervåningen var under bar himmel med en massa palmer och hur stort som helst! Slå ihop H- och K-huset i Växjö så kan ni tänka er hur stort det är. Ni skulle vara där! Verkligen en upplevelse för en småstadstjej som jag. Vi gick ut 0200 och gick hem 0600. I lördags gick jag hem tidigt, dvs 0330, var helt slut efter fredagen. Då var vi ute på en bar där två vältränade, halvnakna killar ställde sig på baren och hällde sprit i folks munnar. Haha!

I övrigt blir det en del Tinto de Verano och öl, mums! Dock kommer jag oftast i säng i hyffsad tid, förutom i tisdags. Jag var ju tvungen att fira Sveriges första och sista vinst! Då fick jag lära mig att skåla på äkta Texasvis av två amerikaner som är därifrån (skall lära er det sen, trust me:). Sen shottade jag Tequila med apelsin och kanel! Bartendern påstod att det var så man gjorde ursprungligen. Det var sjukt gott! Dagen efter (igår), skulle jag hålla en muntlig presentationen på spanska om terrordådet i Oslo och Utøya förra sommaren... Way to go Mikko! La vida en España!

Vädret är helt underbart! Cirkus 30 grader och sådär härligt fuktigt, älskar det, då vet man att man är utomlands! Havet är riktigt ljummet och varmt! Däremot lyckades jag bränna sönder hela röven i söndags. Min solkräm tog slut så jag fick inte så tjocka lager. Det resulterade i feberfrossa och enorm smärta när jag sitter ner. Idag är det första dagen som det inte gör ont, så jag har inte kunnat gå till stranden denna veckan. Det sägs att kommer bli 50 grader i juli, då kommer jag att bo på stranden! Hej spf 50!

Jag har lyckats bege mig ut pa några springturer också. Så himla skönt att röra lite på sig! Blir tokig annars och det är ju onödigt;-)

Denna veckan är det många som åker hem, vilket är riktigt tråkigt! Får bli avskedsparty hasta las tantas imorn. Har skrivit detta inlägg på mobilen, så är ganska trött nu! Sitter på bussen till Madrid och Klara, så har några timmar att slå ihjäl. Ta hand om er därhemma! Jag nås på WhatsApp och Viber på mitt svenska nr dagtid.

Kärlek!

Skrivet 2012.06.21

Valencia, here I come!

När detta inlägg publiceras så  har jag precis satt mig på flyget till Valencia, troligtvis alldeles för trött och förväntansfull för mitt eget bästa, men vad gör det om hundra år? Jag är sjukt pepp! Nästa gång vi hörs har jag landat i España, lovar att uppdatera så snart jag får möjlighet. Ha det så himla fint hemma Svea och hoppas att värmen når er så småningom också! Om det är till nån tröst, så har iaf jag garanterat sol och en sisådär 30 grader, bling bling! ;)
Kärlek /M.

alla minnen vi har tillsammans, de är bara våra, ingen annans, de får aldrig blekna

Denna checklistan skall jag försöka bocka av så gott det går:-)

 

Imorn bär det av, eller ja, nästan iaf. Då bär det av mot Arlanda eftersom att flyget avgår i gryningen, så då skall det sovas på hotell. Allra först skall det firas så det står härliga till, min lillebror tar studenten imorn nämligen. Hipp hurra vad han är bra!


och du fortsätter dansa med mig

Idag sa jag hej och hejdå till min andra hälft, det var lite extra sorgligt på ett konstigt sätt. Vi ses ju om två månader igen, ungefär så lång tid det brukar gå mellan gångerna, men bara för att jag skall till Spanien så känns det lite extra. Som om tiden är lite längre bort än vanligt. Men sen när vi äntligen ses igen så är allt som vanligt, vi är bara lite brunare och lite rikare på livserfarenhet och upplevelser. Vi följer alltid varandra, min andra hälft och jag.

this is the end of an era

Mitt Campusliv är över.

Bara sådär.

Hur hände det?

Vart tog all tid vägen?

 

Åh jag vet vart den tog vägen. Det sista året framförallt. Mitt bästa campusår. Det är år fyllt med så mycket glädje, kärlek, skratt och vänner (och lite hjärtsorg, fast det skiter vi i nu). En av mina bästaste vänner gjorde det kloka valet och flyttade till mig.

 

Detta sista året har bidragit till nya vänskaper, som kom att bli väldigt viktiga för mig. Alla utekvällar, tjejmys, bakissöndagar, promenader runt sjöarna, tränat tillsammans... De kom att bli min familj, Campusfamiljen. Hade jag ingen middagsmat så var det nån av dem som hade det, fick jag inte upp hyllan på väggen så fick de upp den, kände jag för en tequila så tog alla en för laget, behövde jag en kram så fck jag en miljon två röda. De som alltid fanns där och alltid ställde upp. De är bäst!

 

Bibblan är inte att förglömma, mitt andra hem. Herreminje, alla timmar vi spenderat i bibblan, mer eller mindre pluggande. Fast mest skratt och prat och spanandes på våra bibblan-kompisar. Som mer, fast troligtvis mindre, visste om våra smeknamn på dem. Åh, jag kommer aldrig glömma Skägget, Den skånska snyggingen, Nötterna,Den hårfagre mfl. De som vi aldrig pratat med, men pratat om. Eller jo, på STUDIO 54-festen som vi var på april så var ALLA Bibblan-människor där, som man sett varje dag sen september hälsade man nu på. Surrealistisk känsla.

 

Mitt liv på Campus har inneburit väldigt för mig. Jag har gått igenom riktigt jobbiga saker, vuxit som människa och haft så hysteriskt roligt som man bara kan ha på Campus! Just nu känns nog ändå detta sista året som det mest framgångsrika, glädjerika och kärleksfulla. Campus kommer alltid att ha en speciell plats i mitt liv som jag kommer att tänka tillbaka med glädje och inget annat, för det som kom ur det var så mycket bättre.

 

This is the end of an era, and the beginning of a new one.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0