Viva la vida en Valencia

Mitt Campusliv är över.

Bara sådär.

Hur hände det?

Vart tog all tid vägen?

Åh jag vet vart den tog vägen. Det sista året framförallt. Mitt bästa campusår. Det är år fyllt med så mycket glädje, kärlek, skratt och vänner (och lite hjärtsorg, fast det skiter vi i nu). En av mina bästaste vänner gjorde det kloka valet och flyttade till mig.

Detta sista året har bidragit till nya vänskaper, som kom att bli väldigt viktiga för mig. Alla utekvällar, tjejmys, bakissöndagar, promenader runt sjöarna, tränat tillsammans... De kom att bli min familj, Campusfamiljen. Hade jag ingen middagsmat så var det nån av dem som hade det, fick jag inte upp hyllan på väggen så fick de upp den, kände jag för en tequila så tog alla en för laget, behövde jag en kram så fck jag en miljon två röda. De som alltid fanns där och alltid ställde upp. De är bäst!

Bibblan är inte att förglömma, mitt andra hem. Herreminje, alla timmar vi spenderat i bibblan, mer eller mindre pluggande. Fast mest skratt och prat och spanandes på våra bibblan-kompisar. Som mer, fast troligtvis mindre, visste om våra smeknamn på dem. Åh, jag kommer aldrig glömma Skägget, Den skånska snyggingen, Nötterna,Den hårfagre mfl. De som vi aldrig pratat med, men pratat om. Eller jo, på STUDIO 54-festen som vi var på april så var ALLA Bibblan-människor där, som man sett varje dag sen september hälsade man nu på. Surrealistisk känsla.

Mitt liv på Campus har inneburit väldigt för mig. Jag har gått igenom riktigt jobbiga saker, vuxit som människa och haft så hysteriskt roligt som man bara kan ha på Campus! Just nu känns nog ändå detta sista året som det mest framgångsrika, glädjerika och kärleksfulla. Campus kommer alltid att ha en speciell plats i mitt liv som jag kommer att tänka tillbaka med glädje och inget annat, för det som kom ur det var så mycket bättre.

This is the end of an era, and the beginning of a new one.