svergie, svergie älskade vän, en tiger som skäms
Nu har jag bara nagra dagar kvar har och jag kanner mig ganska fardig med Valencia. Jag har varit har i tva manader och kanner att jag hunnit med det jag velat och verkligen insupit den spanska kulturen. Just nu hagrar svensk mat, nara och kara och en halsosam livsstil. Det verkar inte battre an att man kan fa formycket utav det goda. Fast det goda ar ocksa att ha en vardag som man trivs med, ett liv som man kanner sig tillfreds med och pa lang sikt sa finns den hemma i Svea. Valencia ar verkligen en fantastisk stad som erbjuder valdigt mycket, men mina nara finns inte har och det ar ju sa att home is whee your heart is, i ett gradassigt -men ack sa underbart Sverige. Med det sa satter jag punkt har.
Vi ses snart! Karlek!
let's go and live our life as we should do
Idag ar en sorglig dag, for idag har min kara Florence lamnat mig. Hon ar min kampe som och har funnits for varandra i vart och torrt. Min scweisiska kvinna! Det ar alltid hon och jag som jobbat ihop, vi som inte forstatt och sedan trillar poletten ner samtidigt. Vi som alltid har flest fel och som alla skrattar at. Men som var larare sa, "det ar br att ni gor fel annars har ni inget har och gora! och ni lar er av era misstag., sant som det ar sagt. Ikvall var vi pa Gazpachokvall tillsammans i skolan, vi skulle lara oss hur man gor Gazpacho! Det var hur gott som helst! Fick med mig ett recept som jag skall prova hemma sen. Forra veckan var vi pa BBQ-kvall och det var ocksa himla trevligt, dessvarre blev kyckling aldrig helt genomgrillad, sa Florence at endast en krov och massa chips istallet, det var ocksa himla trevligt!
Har forovrigt varit tva andra laga-mat-paterassen-kvallar i skolan ocksa, da har vi Paella och Tortilla, och ah sa gott det var!!! Sarskilt Tortilla, skall forsoka gora det hemma sen, men det ar knepigt att fa till det ratta knycket med den. Sa kommer bergis att misslyckas, men som sagt annars lat man sig inte.
Ikvall skall jag och Linda ut och ata pa en italiensk resturang och sedan skall vi mota upp ett par vanner fran Alicante for lite drinkar. Mums! Blev valdigt mycket matprat nu kande jag...
Jag har bara 1,5 vecka kvar har nu och jag borjar kanna mig redo for att aka hem. Skall bli skont att slippa mina roomies som har forklarat krig med varandra och jag hamnar alltid i mitten. Sen skall det bli himla roligt att traffa alla min kara igen! Och fa sova i min MJUKA sang! (min har ar stenhard, stenis, hoho). Men oj vad jag kommer sakna livsstilen, Tinto de Verano, staden, stranden, utelivet...
Nu maste jag rusa, vi hors! Karlek!
you make me feel like dancing
Jag har haft en fantastisk helg i Alicante med min Linda. Det ar verkligen en fantstisk stad med mycket turism, mycket mindre an Valencia. Den paminner till viss del om Cadiz, da det ar en mindre gemytlig spansk stad. Man kan promenera overallt och det ar inte ett projekt att ta sig nanstans. Alla ar trevliga och det ar latt att traffa folk -och vad vi har minglat denna helgen! Vi har traffat sa himla mycket folk, bl a massa hollandare, som vanligt, fast denna gangen supertrevliga hollandska man som bjod oss pa nagra drinkar. Vi traffade ocksa Bosse och Peter, cirkus 45, fran Vasteras, de var sa sjukt trevliga! Vi gillade verkligen dem och jag kande mig lite som hemma for ett ogonblick, da dialekten paminner endel om Etunagnallet. De var de enda svenska som vi pratade med. Linda och jag gick pa barrunda bade fredag och lordag, vilket resulterade i bade gratis Sangria och Tequila... Sa i fredags kom vi hem vid fyra och igar vid sju, men det ar precis sa det skall vara. I lordags gick pa en toppenbra italiensk resturang och nar vi hade atit klart var middag var klockan tolv (!), vi kande oss valdigt spanska da. Vi har verkligen anammat kulturen har, kommer kannas valdigt konstigt att komma hem. Hotellet vi bodde pa var ett fyrstjarnigt hotell, det var superbra och jag ville aldrig aka hem! Det saknar jag sahar i efterhand, rena lakan och frascht badrum dar man inte behover ha skor pa sig inomhus, Lordagen spenderades pa stranden, vi lyxade till det med sunbeds, for att vi inte ville bli sa sandiga. Men det var forgaves, da det blaste valdigt mycket och jag fick aterigen sand i oronen. Stranden i sig var fin, men jag ar inte direkt imponerad, den var valdigt liten och ja.. en stadsstrand helt enkelt precis vid vagen. Jag gillar stranderna i Valencia mycket battre. Pa nat satt sa gillar jag spanska smastader, de har en charm som de storre staderna inte har.
I ovrigt rullar livet pa har. For nan vecka sa var vi och dansade salsa, och det var sa himla roligt! Nu kan jag lite grunder i det. Och jag maste beratta om min nya roomie, Jan. Det visade sig inte vara en medelaldres svensk man i sina basta ar, utan en 20-arig tysk yngling som ar sa jakla mycket tjugo. Och bortskamd. Han ar egoistisk och tanker sig inte for, han har nog haft valdigt mycket serverat for sig. Han ar vardelos pa att diska t ex, plockar aldrig undan efter sig och lamnar tomma olflaskor flera dagar i strack utan ta undan dom. Jag och hollandskan har fatt saga till honom om massa grejer, men han verkar inte lara sig. Vad ar det med mig och tyska tjugoariga killar?! Vi gar inte ihop.
Nu har jag tre veckor kvar och det kanns lite konstigt, det borjar sakta men sakert ga mot sitt slut harnere och snart kommer jag hem! Da blir fest med pompa och stat!
Nu maste jag bege mig ner pa stan, maste shoppa en vaska, for mig gick sonder i helgen... Jag saknar er darhemma, ibland sa att det nastan varker lite i mig. Ah, det kommer att bli sa fint att traffa er igen! Hoppas att ni mar bra! Karlek!
till mina älskade och älskare
Under livets gång träffar man så många människor som är i ens liv vare dig du vill det eller inte. Det börjar redan vid födseln och fortsätter livet ut. Det är hur många människor som helst som hinner passera mer eller mindre flyktigt. De flesta av dem glömmer man bort, några kommer man ihåg för de är förknippade med mindre positiva känslor och minnen, några minns man för att man ser upp till dem och några för dess slagfärdighet och så finns det de som har det där lilla extra och som får en att må fantastiskt bra.
Det finns människor som jag träffat och som jag inte har kontakt med längre av olika anledningar. Människor som givit mig så mycket glädje och kärlek. De kommer alltid kommer att vara speciella för mig för att hen var väldigt viktig för mig tidigare, obereonde av om vi har något gemensamt idag eller inte. Jag tror däremot att oavsett om det är varaktiga relationer eller ej, så fanns de där för en anledning för att man var menade för varandra där och då.
Då och då träffar man människor som man verkligen klickar med, men som man inte alltid får en ärlig chans för att livet står i vägen. Även om de inte blir nåt långvarigt så har de påverkat en och gjort ett intryck och det, det är fint och värdefullt på sitt sätt.
Sedan finns de som man träffar och som har en alldeles särskild plats i livet, de som har det där lilla extra, som är som kattguldet i sandlådan. De är fåräknade, men det är också lite de som gör dem speciella. De lämnar ett alldeles särskilt avtryck och inger en känsla av att vi, vi hör ihop, du och jag har något som ingen annan har. En relation som ger och tar, som kompletterar och fördjupar och som skänker tillvaron en mening. De relationerna är det finaste som finns och utan dem vore jag ingenting. Det är det viktigaste för mig, kärleken till mina älskade och älskare. Tack för att ni finns.
Det finns människor som jag träffat och som jag inte har kontakt med längre av olika anledningar. Människor som givit mig så mycket glädje och kärlek. De kommer alltid kommer att vara speciella för mig för att hen var väldigt viktig för mig tidigare, obereonde av om vi har något gemensamt idag eller inte. Jag tror däremot att oavsett om det är varaktiga relationer eller ej, så fanns de där för en anledning för att man var menade för varandra där och då.
Då och då träffar man människor som man verkligen klickar med, men som man inte alltid får en ärlig chans för att livet står i vägen. Även om de inte blir nåt långvarigt så har de påverkat en och gjort ett intryck och det, det är fint och värdefullt på sitt sätt.
Sedan finns de som man träffar och som har en alldeles särskild plats i livet, de som har det där lilla extra, som är som kattguldet i sandlådan. De är fåräknade, men det är också lite de som gör dem speciella. De lämnar ett alldeles särskilt avtryck och inger en känsla av att vi, vi hör ihop, du och jag har något som ingen annan har. En relation som ger och tar, som kompletterar och fördjupar och som skänker tillvaron en mening. De relationerna är det finaste som finns och utan dem vore jag ingenting. Det är det viktigaste för mig, kärleken till mina älskade och älskare. Tack för att ni finns.
mysteriet pa greveholm, EM-final och markliga kulturer.
Livet rullar pa och kanner mer och mer att jag inte vill aka hem, det ar helt fantastiskt har! Ar ocksa sa himla glad over att jag funnit Linda, min nota! <3 Vi ar valdigt lika och har mycket gemensamt, hon ar lika knapp som jag, vi har otroligt roligt ihop och vi lever bada tva med kanslorna utanpa. Vi forstar varandra sa bra, hon ar verkligen min trygghet har.
I forra veckan nar vi var pa London Bar, sa spelades denna laten (http://youtu.be/TqLV3cpjObI) och da borjade jag och Linda gora minidansen till och hade askul. Alla andra undrade sa klart vad vi holl pa med, men ar man inte svensk och inte var barn pa -90-talet ar det lite svart att forsta det roliga i det. Men nar vi val forsokte sa blev det typ, "eh det ar ett svenskt barnprogram som larde oss att skolja munnen med flour pa ett roligt satt", for vafan heter julkalender pa engelska?! reaktionerna vi fick var att de kollade pa oss som vi dumma i huvudet, haha.
I torsdags forra veckan borjade det brinna i skogsomraden i Valencia Communidad (typ lan), den spred sig obehindrat och blev totalt 500 km (!) lang, 4 000 hektar. Pa sondagen var det som varst, da vaknade jag upp till en rokfylld lagenhet med halsont och det stank nagot fruktansvart. Nar jag tittade ut genom fonstret sa var himlen alldeles tackt av gra rokmoln, det var nastintill omojligt att se nagonting. Ett par tusen fick evakueras fran sina hem. Det var ganska obehagligt. Jag stangde in mig i lagenheten, vagade inte riktigt ga ut. Pa kvallen var jag dock tvungen att bege mig ut for att kolla pa EM-finalen, som tur var hade vinden hunnit vanda tills dess och luften var mycket battre.
Finalen var forovrigt en riktig upplevelse! Vi var pa en spansk bar en massor av spanjorer i roda och gula trojor som var peppade som aldrig forr! Vilken stamning! Det var himla roligt att se det, nastan roligare an sjalva matchen. Och vilken match sen! 4-0! Helt otroligt! Det hade daremot varit lite kul om Spanien hade fatt lite konkurrens for att se deras reaktioner. Efterat begav vi oss in till Plaza de Ayuntamiento i stan for att se hur spanjorer firar pa rikigt. Det var sa himla mycket folk! De tjoade, sjong, ropade och skrattade och hade diverse tutor och dylikt. Det sparade sedan ut och de borjade slanga typ som tomtebloss in bland folkmassorna, lite laskigt.
Jag maste beratta lite om min klass. Den ar valdigt speciell, en salig blandning med olika kulturer och aldrar. Olga 29, fran Ukraina, Katarina och Jana, 17, fran Serbien, Javi, 21, fran Sydkorea, Florence 55 + fran Schweiz och Tanja 24 fran Ryssland, Varje dag ar det nagon skall halla i ett tema och pratar vi om det en stund, det blir ofta valdiga diskussioner eftersom att vi kommer fran sa olika kulturer. Igar pratade vi om adoption som ett alternativ om man inte kan fa barn. Olga havdade bestamt att hon aldrig skulle kunna adoptera for att det inte ar hennes eget kott och blod och for att generna ar sa starka, hur skall man kunna alska nagon som inte ar ens egen? Och nar barnet vaxer upp sa kommer man inte forsta sig pa barnet for att hen beter sig annorlunda for hen har andra gener som man inte vet var de kommer ifran. Omojligt att kunna leva med det, sa hon. Jag havdade (saklart) att det ar ju ens barn rent kanslomassigt och att kulturen och uppfostran ar minst lika viktig som generna, om inte viktigare. Vi pratade ocksa om man fick veta att ens partner var bisexuell och vad man skulle gora da, de serbiska tjejerna sa direkt att de skulle lamna sin pojkvan utan att blinka. Jag forstar inte det alls, det ar ju inte sexualiteten som gor manniskan? Som om det ar det viktigaste? Blir sa frustrerad! Jag vill bli alskad, uppskattad och respekterad, det andra ar mindre viktigt. Man marker verkligen hur stark inverkan uppfostran och kulturen har, just det Olga! Haha.
Min favorit ar Florence, hon ar sa himla cool! Vi sitter alltid jamte varandra och jobbar i ihop. Det ar alltid hon och jag som inte forstar, sa vi kompar bra ihop;-) Hon ar ocksa valdigt rolig! Nasta vecka skall jag, Linda och hennes f.d. ryska roomie, Irina 55 + ga ut och ata middag tillsammans! Det skall bli sa himla roligt! Vi och vara tanter, haha!
Ikvall blir det utgang pa Myas igen, ar riktigt taggad! Skall dock hem och sova forst och ta mig en rejal siesta, kom hem vid halvtre inatt och ar inte sarskilt pigg, hehe. Idag far jag och Rodin en ny roomie forresten, pa lappen pa sangen star det ett namn "Jan Kröger", skall bli spannande att se vad det ar for filur! Misstanker att det ar en aldre svensk man i sina basta ar. Rodin och jag ar lite nervosa, vi vill inte ha konkurrens om tv:n, vi kollar alltid pa samma program pa engelska kanalen (Grey´s, DHW, Brothers&Sisters, SATC, etc). Daremot kan det inte bli varre en den otrevliga tyskan! Sa det blir nog bra!
Hoppas att ni har det bra darhemma! Tanker mycket pa er! Karlek!
spanska iakttagelser
Det finns några saker som jag tänkt lite extra på under mina tre veckor här i Valencia, here we go!
1. Spanjorer är så sjukt trevliga och tillmötesgående. Många gånger när jag gått vilse och frågat efter vägen så har de följt mig en bit på vägen för att se att jag kommer rätt.
2. Kulturen. Livet. Det är verkligen mañana, mañana. Dagarna är mycket längre här. När vi hittar på saker på kvällarna så möts vi upp vid nio, och ibland elva. Som igår t ex, då ringde Dominic vid elvatiden (på kvällen) och sa att han somnat efter middagen och precis vaknat. Han skulle bara byta om och sedan möta upp oss för ett glas. Det skulle ju aldrig hända hemma, då skulle man ju sova vidare istället.
3. Det är så billigt att leva här! Ett tio-kort på metron kostar typ 65 sek, en latte 15 sek, maten är också betydligt billigare, 1 l vin kostar från 7 sek, 2,25 l Tinto de Verano 15 sek, en drink ute kostar runt 50 sek (och då snackar vi typ en 10:a), nattbussen kostar 15 sek och taxi hem ca 70 sek på kvällskassan, etc etc.
4. ALLA holländare och schweizare har en blackberry.
5. Spanjorer är i sig ett vackert folkslag, men de kan verkligen inte konsten att klä sig eller ha snygga frisyrer. Det sistnämnda särskilt på killarna, de har jättekonstiga kreationer á la -02.
6. Väldigt många spanjorer går klädda i jeans och ibland långärmat när det är 35 grader, What's up with that?! Jag fattar verkligen inte hur de klarar det, en annan kokar ju över konstant i svala bomullsklänningar.
7. Bye bye högklackat! Här går jag nästan alltid ut i sandaler. Skulle inte klara en kväll i högklackat med tanke på att vi är ute till typ sex. Hemma i Svea skulle jag däremot aldrig få för mig att gå ut i sandaler eller tygskor, men här gör typ alla det.
8. Cigaretter får mig att må illa. Ja, det är verkligen superkonstigt med tanke på att jag feströkt i flera år (slutade iofs i höstas med det), och det brukar blir lite mer under sommaren. Men när jag rökte en cigg häromdagen mådde jag apdåligt en hel kväll och nu mår jag illa bara av lukten. Vilket är lite jobbigt i skolan då jag sitter jämte en kille som röker.
9. Jag känner mig som Amazonkvinnan i mina skandinaviska kurvor, J.Lo-röv, och tillsynes långa uppenbarelse. Alla spanska kvinnor är så petita och teeny tiny, och männen är i regel inte längre än typ 1,70 m, så det har sin förklaring.
10. Mat- och godisutbudet är under alla kritik. Det finns ingen Creme Fraische! Jag som har det i all matlagning och gör av med minst 1 l i veckan vanligtvis. Jag fattar inte att jag klarar mig utan det, min matinspiration är ickeexisterande för tillfället. Jag lever på sallader, kokt ägg och baguetter (när jag inte äter ute). Och godiset. Sverige är verkligen bäst på godis. Jag saknar mitt saltlakrits till döds! Inget annat finns det som duger heller, eller jo Kitkat, jag äter alltid massa Kitkat när jag är utomlands. Jättekonstigt, för det gör jag aldrig hemma, men där finns ju lakrits och Lindts choklad! Herreminje, don't get me started on Lindt! Fick precis världens cravings efter Lindt Sea salt. Dör! Så gott är det. (Den som vill får gärna ta det som en pik och skicka mig lite;-)
Japp, det var det! Snart kommer en update om hur senaste veckan varit med bl a skogsbränder och EM-finalen, håll till godo:-) Kärlek!
1. Spanjorer är så sjukt trevliga och tillmötesgående. Många gånger när jag gått vilse och frågat efter vägen så har de följt mig en bit på vägen för att se att jag kommer rätt.
2. Kulturen. Livet. Det är verkligen mañana, mañana. Dagarna är mycket längre här. När vi hittar på saker på kvällarna så möts vi upp vid nio, och ibland elva. Som igår t ex, då ringde Dominic vid elvatiden (på kvällen) och sa att han somnat efter middagen och precis vaknat. Han skulle bara byta om och sedan möta upp oss för ett glas. Det skulle ju aldrig hända hemma, då skulle man ju sova vidare istället.
3. Det är så billigt att leva här! Ett tio-kort på metron kostar typ 65 sek, en latte 15 sek, maten är också betydligt billigare, 1 l vin kostar från 7 sek, 2,25 l Tinto de Verano 15 sek, en drink ute kostar runt 50 sek (och då snackar vi typ en 10:a), nattbussen kostar 15 sek och taxi hem ca 70 sek på kvällskassan, etc etc.
4. ALLA holländare och schweizare har en blackberry.
5. Spanjorer är i sig ett vackert folkslag, men de kan verkligen inte konsten att klä sig eller ha snygga frisyrer. Det sistnämnda särskilt på killarna, de har jättekonstiga kreationer á la -02.
6. Väldigt många spanjorer går klädda i jeans och ibland långärmat när det är 35 grader, What's up with that?! Jag fattar verkligen inte hur de klarar det, en annan kokar ju över konstant i svala bomullsklänningar.
7. Bye bye högklackat! Här går jag nästan alltid ut i sandaler. Skulle inte klara en kväll i högklackat med tanke på att vi är ute till typ sex. Hemma i Svea skulle jag däremot aldrig få för mig att gå ut i sandaler eller tygskor, men här gör typ alla det.
8. Cigaretter får mig att må illa. Ja, det är verkligen superkonstigt med tanke på att jag feströkt i flera år (slutade iofs i höstas med det), och det brukar blir lite mer under sommaren. Men när jag rökte en cigg häromdagen mådde jag apdåligt en hel kväll och nu mår jag illa bara av lukten. Vilket är lite jobbigt i skolan då jag sitter jämte en kille som röker.
9. Jag känner mig som Amazonkvinnan i mina skandinaviska kurvor, J.Lo-röv, och tillsynes långa uppenbarelse. Alla spanska kvinnor är så petita och teeny tiny, och männen är i regel inte längre än typ 1,70 m, så det har sin förklaring.
10. Mat- och godisutbudet är under alla kritik. Det finns ingen Creme Fraische! Jag som har det i all matlagning och gör av med minst 1 l i veckan vanligtvis. Jag fattar inte att jag klarar mig utan det, min matinspiration är ickeexisterande för tillfället. Jag lever på sallader, kokt ägg och baguetter (när jag inte äter ute). Och godiset. Sverige är verkligen bäst på godis. Jag saknar mitt saltlakrits till döds! Inget annat finns det som duger heller, eller jo Kitkat, jag äter alltid massa Kitkat när jag är utomlands. Jättekonstigt, för det gör jag aldrig hemma, men där finns ju lakrits och Lindts choklad! Herreminje, don't get me started on Lindt! Fick precis världens cravings efter Lindt Sea salt. Dör! Så gott är det. (Den som vill får gärna ta det som en pik och skicka mig lite;-)
Japp, det var det! Snart kommer en update om hur senaste veckan varit med bl a skogsbränder och EM-finalen, håll till godo:-) Kärlek!
baby, it´s faith not luck.
Som människa är man ganska bra på att leva i ett invant mönster. Vi är vanedjur. Lunkar på taktfast i samma runda. Planerar som om livet alltid kommer att se likadant ut, eller så planerar vi för något och förväntar oss att det skall bli precis som vi har tänkt oss. Vi är ganska trygga och nöjda med det. Nöjda med privilegiet att det faktiskt oftast blir som man tänkt sig, mer eller mindre i alla fall. Det finns egentligen inga yttre hot i trygga Svea, vi är förskonade från både naturkatastrofer (peppar, peppar) och Eurokris.
Men så händer det saker ibland, oväntade jobbiga saker. Som ett spjut spräcker det trygghetsbubblan och sätter en på prov. När sådant händer mig tänker jag oftast i studens hetta att "vafan, man skall då aldrig få må riktigt bra under en längre period!". Fast så kan man ju inte tänka, tänker jag sen, man kan inte alltid ha det bra och må bra.
I mina rationella stunder tänker jag att livet är en enda stor prövning som du skall ta dig igenom på bästa sätt. Det är ett prov du skall klara och vad svaret är det ingen som vet. Som en ekvation, du har x och z just nu som skall bli till y. Men jag tror också stenhårt på att det alltid blir bra tillslut, där y är det som är det braiga slutet. Och efter alla formler som du prövat kommer du fram till vad y är. Då känner man sig smartare, starkare och gladare för att man klarade det och det är värt hela besväret, alla felräkningar och frustration får tillslut en mening. Den känslan är obeskrivlig, som om man är oövervinnlig.
Däremot tycker jag att det finns nåt fint och bra kampen också. Det gäller att acceptera faktum och komma ihåg att detta inte är slutet och vila i den tanken och ge inte upp! Det blir bra tillslut, jag lovar. Det blir det alltid, för det har livet lärt mig.
Men så händer det saker ibland, oväntade jobbiga saker. Som ett spjut spräcker det trygghetsbubblan och sätter en på prov. När sådant händer mig tänker jag oftast i studens hetta att "vafan, man skall då aldrig få må riktigt bra under en längre period!". Fast så kan man ju inte tänka, tänker jag sen, man kan inte alltid ha det bra och må bra.
I mina rationella stunder tänker jag att livet är en enda stor prövning som du skall ta dig igenom på bästa sätt. Det är ett prov du skall klara och vad svaret är det ingen som vet. Som en ekvation, du har x och z just nu som skall bli till y. Men jag tror också stenhårt på att det alltid blir bra tillslut, där y är det som är det braiga slutet. Och efter alla formler som du prövat kommer du fram till vad y är. Då känner man sig smartare, starkare och gladare för att man klarade det och det är värt hela besväret, alla felräkningar och frustration får tillslut en mening. Den känslan är obeskrivlig, som om man är oövervinnlig.
Däremot tycker jag att det finns nåt fint och bra kampen också. Det gäller att acceptera faktum och komma ihåg att detta inte är slutet och vila i den tanken och ge inte upp! Det blir bra tillslut, jag lovar. Det blir det alltid, för det har livet lärt mig.
