Viva la vida en Valencia

Jag har haft en fantastisk helg i Alicante med min Linda. Det ar verkligen en fantstisk stad med mycket turism, mycket mindre an Valencia. Den paminner till viss del om Cadiz, da det ar en mindre gemytlig spansk stad. Man kan promenera overallt och det ar inte ett projekt att ta sig nanstans. Alla ar trevliga och det ar latt att traffa folk -och vad vi har minglat denna helgen! Vi har traffat sa himla mycket folk, bl a massa hollandare, som vanligt, fast denna gangen supertrevliga hollandska man som bjod oss pa nagra drinkar. Vi traffade ocksa Bosse och Peter, cirkus 45, fran Vasteras, de var sa sjukt trevliga! Vi gillade verkligen dem och jag kande mig lite som hemma for ett ogonblick, da dialekten paminner endel om Etunagnallet. De var de enda svenska som vi pratade med. Linda och jag gick pa barrunda bade fredag och lordag, vilket resulterade i bade gratis Sangria och Tequila... Sa i fredags kom vi hem vid fyra och igar vid sju, men det ar precis sa det skall vara. I lordags gick pa en toppenbra italiensk resturang och nar vi hade atit klart var middag var klockan tolv (!), vi kande oss valdigt spanska da. Vi har verkligen anammat kulturen har, kommer kannas valdigt konstigt att komma hem. Hotellet vi bodde pa var ett fyrstjarnigt hotell, det var superbra och jag ville aldrig aka hem! Det saknar jag sahar i efterhand, rena lakan och frascht badrum dar man inte behover ha skor pa sig inomhus, Lordagen spenderades pa stranden, vi lyxade till det med sunbeds, for att vi inte ville bli sa sandiga. Men det var forgaves, da det blaste valdigt mycket och jag fick aterigen sand i oronen. Stranden i sig var fin, men jag ar inte direkt imponerad, den var valdigt liten och ja.. en stadsstrand helt enkelt precis vid vagen. Jag gillar stranderna i Valencia mycket battre. Pa nat satt sa gillar jag spanska smastader, de har en charm som de storre staderna inte har.

 

I ovrigt rullar livet pa har. For nan vecka sa var vi och dansade salsa, och det var sa himla roligt! Nu kan jag lite grunder i det. Och jag maste beratta om min nya roomie, Jan. Det visade sig inte vara en medelaldres svensk man i sina basta ar, utan en 20-arig tysk yngling som ar sa jakla mycket tjugo. Och bortskamd. Han ar egoistisk och tanker sig inte for, han har nog haft valdigt mycket serverat for sig. Han ar vardelos pa att diska t ex, plockar aldrig undan efter sig och lamnar tomma olflaskor flera dagar i strack utan ta undan dom. Jag och hollandskan har fatt saga till honom om massa grejer, men han verkar inte lara sig. Vad ar det med mig och tyska tjugoariga killar?! Vi gar inte ihop.

 

Nu har jag tre veckor kvar och det kanns lite konstigt, det borjar sakta men sakert ga mot sitt slut harnere och snart kommer jag hem! Da blir fest med pompa och stat!

 

Nu maste jag bege mig ner pa stan, maste shoppa en vaska, for mig gick sonder i helgen... Jag saknar er darhemma, ibland sa att det nastan varker lite i mig. Ah, det kommer att bli sa fint att traffa er igen! Hoppas att ni mar bra! Karlek!